Det är alldeles förfärligt för egentligen vill man ta med sig hela Indien hem! Jag har en sån där hemlig dröm om att fylla en container….
Verkligheten är lite mer behärskad. Men det kan bli lite otippat. Handloomed, handvävt känns bra. Då är det ofta en inkomst för landsbygdsbefolkning.
I Pondy verkar finnas många organisationer och möjligheter att göra medvetna val. Plötsligt står vi och tittar på kökshandukar och underlakan …
Kökshandukar var väl inte riktigt vad jag tänkt mig att ta med hem, men fina, rutiga, handvävda för 20 rupies , det är under tre kronor stycket. Man tror inte det är sant och jag vet inte om jag ska bli glad för att vi gjort ett kap -eller ledsen för att vävarna får så lite betalt.
Vi går en sväng i bokhandels också. Letar en bok till Rurik. Vad sägs om en IKEAkatalog på tyska för 170 rupies? Jag håller på våra handdukar det är mer prisvärt.
”Jag vill ha bananer” gnyr Rurik när vi kommer hem. Vår lilla närbutik har en hel stock. De små söta är helt underbara! Fem till Rurik -inga till mig. Bananer anses kylande och är inget rekomenderat vid förkylning . Jag suckar dramatiskt, det är ju lite synd om mig….
